...Om..... ingenting?
Sitter här, har precis kommit hem från middag hos mormor med delar av släkten, och bara kände att jag behöver blogga loss lite. - om ingenting. Sedan om det kan hoppar ur någon vettig tanke är väl något vi får se.
Mår iallafall bättre nu, och som det ser ut så åker jag iväg till Andreas på onsdag, något som jag verkligen verkligen vill. Älskar att åka dit, inte bara för att det är då jag träffar dig, utan även för att man får ett sånt avbrott från vardagen och alla dess problem. Att komma dit är som att leva ett helt annat liv, ett liv där man slipper tänka på alla problemen. Hur skönt låter inte de? Iallafall så är det det jag ska göra nu framtill den 6e januari då jag kommer tillbaks till verkligheten och alla problem och saker som man måste ta tag i. Har t.ex. ett projektarbete som måste göras, ett arbete i idrott som ska göras, ett i Info & Layout + ett handelsprov. Låter som jag får en trevlig skolstart ellerhur?
Sen detta prat om hur jag och Andreas klarar distansen, börjar tröttna på den diskussionen, en diskussion som har kommit upp ett antal gånger, och som jag/vi alltid får svara samma ska på. Så nu ska jag reda ut detta, en gång för alla. Det går faktiskt hur bra som helst! Visst det finns stunder då man saknar varanndra väldigt mycket, och skulle göra allt för att få vara i den andres famn och bara vara och känna närhet. Men, man tar alltid till 200% vara på tiden man är med varannndra och de stunderna är hur bra som helst. Iallafall i min synvinkel. Och hur bra är det inte? Man behöver aldrig oroa sig för kompisar som tycker att man dissar för att vara med pojkvännen, eftersom de gånger man väl är med honom så är det ingen som reagerar på det, då unnar de en det. Dessutom, de helger eller veckor man inte är med varandra, då kan man ge 100% av sin tid till sina vänner och verkligen göra allt det som man bestämt att göra med dem. Så, hur konstigt det än låter, så är ett distansförhållande nästan något jag kan rekommendera att prova på. Om det inte fungerar för dig, så visst fine, men då är du iallafall en erfarenhet rikare.
När man sitter och läser emellan allas bloggar (och jag läser ett tiotal bloggar) så märker man verkligen hur olika folk skriver. även när man kollar runt i andras bloggar så ser man att det finns bloggar av alla dess slag; politik, mode, vanliga dagböcker, you name it! allt finns! Väldigt intressant att läsa, och ibland undrar man varför man inte kan skriva så bra själv? . Men men, jag gör så gott jag kan, och än så länge så är det ingen som klagat. (:
Till sist, så måste jag lägga in en text, en text som är väldigt bra, och som jag är säker på att ni sett förut.
Over'n'out! / Annika
Mår iallafall bättre nu, och som det ser ut så åker jag iväg till Andreas på onsdag, något som jag verkligen verkligen vill. Älskar att åka dit, inte bara för att det är då jag träffar dig, utan även för att man får ett sånt avbrott från vardagen och alla dess problem. Att komma dit är som att leva ett helt annat liv, ett liv där man slipper tänka på alla problemen. Hur skönt låter inte de? Iallafall så är det det jag ska göra nu framtill den 6e januari då jag kommer tillbaks till verkligheten och alla problem och saker som man måste ta tag i. Har t.ex. ett projektarbete som måste göras, ett arbete i idrott som ska göras, ett i Info & Layout + ett handelsprov. Låter som jag får en trevlig skolstart ellerhur?
Sen detta prat om hur jag och Andreas klarar distansen, börjar tröttna på den diskussionen, en diskussion som har kommit upp ett antal gånger, och som jag/vi alltid får svara samma ska på. Så nu ska jag reda ut detta, en gång för alla. Det går faktiskt hur bra som helst! Visst det finns stunder då man saknar varanndra väldigt mycket, och skulle göra allt för att få vara i den andres famn och bara vara och känna närhet. Men, man tar alltid till 200% vara på tiden man är med varannndra och de stunderna är hur bra som helst. Iallafall i min synvinkel. Och hur bra är det inte? Man behöver aldrig oroa sig för kompisar som tycker att man dissar för att vara med pojkvännen, eftersom de gånger man väl är med honom så är det ingen som reagerar på det, då unnar de en det. Dessutom, de helger eller veckor man inte är med varandra, då kan man ge 100% av sin tid till sina vänner och verkligen göra allt det som man bestämt att göra med dem. Så, hur konstigt det än låter, så är ett distansförhållande nästan något jag kan rekommendera att prova på. Om det inte fungerar för dig, så visst fine, men då är du iallafall en erfarenhet rikare.
När man sitter och läser emellan allas bloggar (och jag läser ett tiotal bloggar) så märker man verkligen hur olika folk skriver. även när man kollar runt i andras bloggar så ser man att det finns bloggar av alla dess slag; politik, mode, vanliga dagböcker, you name it! allt finns! Väldigt intressant att läsa, och ibland undrar man varför man inte kan skriva så bra själv? . Men men, jag gör så gott jag kan, och än så länge så är det ingen som klagat. (:
Till sist, så måste jag lägga in en text, en text som är väldigt bra, och som jag är säker på att ni sett förut.
Kanske är det så att tjejer och killar är som äpplen på träd. De absolut bästa, mognaste och finaste finns på toppen av trädkronan. Oftast vågar man inte ens försöka klättra efter de där riktigt bra äpplena, eftersom man är rädd för att ramla och göra sig illa. Istället nöjer man sig med äpplena på marken, som inte alls är lika goda men desto lättare att få tag i. Konsekvenserna av detta blir att äpplena i toppen får för sig att det är något fel med dem, när det i verkligheten är så att de är fantastiska. Men ja, det gäller att ha tålamod och hänga kvar där i toppen, för en dag kommer den där rätta som är villig att riskera lite för att få ett riktigt gott och bra äpple, som inte är för feg för att försöka nå det som man egentligen vill ha.
Over'n'out! / Annika
Kommentarer
Postat av: Amelie
Keerleek på distaans e gööld.
Postat av: Annika
Yeeeeea! Kunde inte sagt de bättre själv!
Trackback
