.

Jag klarar verkligen inte av att vara ledig och sysslolös. Jag måste ha något att göra hela tiden, och det gör mig galen. För har jag inget att göra så sitter jag snabbt och funderar och tänker en massa saker, som jag egentligen inte borde lägga energi på. Dessutom blir jag väldigt lättirriterad och så. Men nu sitter jag här, med den största tristessen ni kan tänka er, och försöker komma på vad jag ska göra ikväll som kan sysselsätta mig litegrann.

Nu har även alla skolor satt igång, och eftersom Andreas läser på högskolan så är inte ens han hemma och kan umgås med mig, eller umgås och umgås. Prata i telefon är väl det vi har möjlighet till att göra, som det ser ut nu iallafall. Något som jag också blir totalknäpp på.

Imorgon är det jobb igen, liten sovmorgon börjar 10. Men det känns bra, för jag slipper sitta här och inte göra någonting. Ingen hemma, alla jobbar och det känns som jag är den enda i hela världen som är ledig (lite överdrivet kanske men) Nu ska jag försöka göra något ikväll, för såhär kan det icke fortgå.