.

jag kan inte påstå att jag är personen som tycker om att inte göra någonting. Det gör mig trött och tråkar ut mig.. tyvärr..
helst av allt ska det hända saker hela tiden, och jag ska aldrig riktigt ha tiden att stanna upp och andas. Då mår jag som bäst, när jag har saker planerade hela tiden. Men nu på senaste tiden har dessa saker varit väldigt enformiga. Jag talar såklart om jobbet, jag tycker om mitt jobb, det har jag sagt många gånger.

Men det går liksom till en gräns. Allt man gör ska inte alltid kretsa kring ens jobb. Man måste ha ett liv utanför också. Och det mina vänner, det är inte det lättaste när man jobbar olika, knappt är lediga samtidigt och inte riktigt är vana med det här med att inte ses i skolan varje dag. Jag måste säga att jag är lite ledsen för det, för det var ändå hela annorlunda när vi alla träffades varje dag.

Nu hinner man inte prata med varann knappt, och man hinner ännu mindre ses. Man känner att man ska anstränga sig men ibland hinner man bara inte eller så. Det är tråkigt, för jag saknar Er! Jättemycket verkligen.