dreams
Make a wish and place it in your heart.
Anything you want, everything you want.
Do you have it?
Good. Now believe it can come true.
You never know where the next miracle is gonna come from,
the next smile, the next wish come true.
But if you believe that it's right around the corner,
and you open your heart and mind to possibility of it, to the certainty of it.
You just might get the thing you're wishing for.
The world is full of magic. You just have to believe in it.
So make your wish. Do you have it?
Good. Now believe in it,
with all your heart...
Anything you want, everything you want.
Do you have it?
Good. Now believe it can come true.
You never know where the next miracle is gonna come from,
the next smile, the next wish come true.
But if you believe that it's right around the corner,
and you open your heart and mind to possibility of it, to the certainty of it.
You just might get the thing you're wishing for.
The world is full of magic. You just have to believe in it.
So make your wish. Do you have it?
Good. Now believe in it,
with all your heart...
tror ni på ödet?
har funderat lite till och från på en del saker.
tror ni på ödet? att saker och ting är förutbestämda?
jag menar, se one tree hill, och lucas & peyton, bara ett exempel, visserligen ett dåligt sådant eftersom det är tv men ändå.
jag tror på ödet, att det finns saker som är menade ska hända. att inte tro på ödet för mig vore omöjligt. jag menar titta bara på mig och andreas. hur stor var chansen att vi skulle träffas? många vet nog inte hur vi för allra första gången började prata. då menar jag inte hur vi träffades eftersom det var genom gemensamma vänner, typ. eller ja, robin och hannah träffades och då träffades vi som en bonus typ. men första gången vi pratade med varann. det var ödet. jag ska berätta hur det gick till. Det var en kväll, jag satt och lattchade vid datorn, mestadels på lunarstorm, eftersom det var under den tiden jag fortfarande var medlem där. Kollade in på klotterplanket (ni vet där vem som helst kunde skriva vad som helst ungefär?) och där fanns ett inlägg, en låttext tror jag det var, från en söt kille, som bodde i Borås. Jag som inte hade något bättre för mig gick in och skrev något bara, och på den vägen var det. lunarstorm liksom, jag vet att det låter som världens löjligaste grej, att träffas genom lunarstorm, men det var nog ödet. hur stor var chansen att jag skulle se hans inlägg? under de få sekunder som inlägget ligger uppe så lyckades jag se de. det kan inte bara vara slumpen. underbart är det iallafall och just den kvällen var början på något riktigt bra!
flera år av samtal, msn-prat med mera. till slut sågs vi, den 26 november år 2005, på hans födelsedag. inget hände då, av flera andledningar, men sedan nyårsafton 2005 har jag varit den lyckligaste flickan någonsin.
Det har varit jag & andreas sedan dess och det känns som att inget kan ändra på det. och det måste vara ödet!
tror ni på ödet?
tror ni på ödet? att saker och ting är förutbestämda?
jag menar, se one tree hill, och lucas & peyton, bara ett exempel, visserligen ett dåligt sådant eftersom det är tv men ändå.
jag tror på ödet, att det finns saker som är menade ska hända. att inte tro på ödet för mig vore omöjligt. jag menar titta bara på mig och andreas. hur stor var chansen att vi skulle träffas? många vet nog inte hur vi för allra första gången började prata. då menar jag inte hur vi träffades eftersom det var genom gemensamma vänner, typ. eller ja, robin och hannah träffades och då träffades vi som en bonus typ. men första gången vi pratade med varann. det var ödet. jag ska berätta hur det gick till. Det var en kväll, jag satt och lattchade vid datorn, mestadels på lunarstorm, eftersom det var under den tiden jag fortfarande var medlem där. Kollade in på klotterplanket (ni vet där vem som helst kunde skriva vad som helst ungefär?) och där fanns ett inlägg, en låttext tror jag det var, från en söt kille, som bodde i Borås. Jag som inte hade något bättre för mig gick in och skrev något bara, och på den vägen var det. lunarstorm liksom, jag vet att det låter som världens löjligaste grej, att träffas genom lunarstorm, men det var nog ödet. hur stor var chansen att jag skulle se hans inlägg? under de få sekunder som inlägget ligger uppe så lyckades jag se de. det kan inte bara vara slumpen. underbart är det iallafall och just den kvällen var början på något riktigt bra!
flera år av samtal, msn-prat med mera. till slut sågs vi, den 26 november år 2005, på hans födelsedag. inget hände då, av flera andledningar, men sedan nyårsafton 2005 har jag varit den lyckligaste flickan någonsin.
Det har varit jag & andreas sedan dess och det känns som att inget kan ändra på det. och det måste vara ödet!
tror ni på ödet?
funderingar och tankar
jag har tråkigt. jag är inte van vid att vara hemma på kvällarna, eftersom jag jobbar inom handel så innebär det ofta att jag jobbar kväll liksom. men idag slutade jag tidigt och visserligen var det skönt, men ändå ovant.
väntar på att one tree hill avsnittet skall bli klart så att jag kan se det snart. veckans höjdpunkt typ..
pratade med susanne och kanske ska åka till henne imorgon efter jobbet, ta det lugnt bara o så :) .
funderar på att börja skriva någonstans på riktigt, då inte på min blogg. för här vill jag verkligen inte lägga ut mitt liv helt sådär. det finns saker man inte vill skriva offentligt. saker man bara vill skriva för att skriva av sig, och jag är iallafall inte den personen som känner mig bekväm med att skriva det i bloggen. Alla de som skriver på sin blogg på heltid, gör de så? eller har de också gränser för vad de skriver ut? vad tror ni och vad anser ni själva om vad man kan och inte kan skriva i sin blogg?
ikväll blir det nog att titta på efterlyst.
nu orkar jag inte skriva mer här .
hejs
väntar på att one tree hill avsnittet skall bli klart så att jag kan se det snart. veckans höjdpunkt typ..
pratade med susanne och kanske ska åka till henne imorgon efter jobbet, ta det lugnt bara o så :) .
funderar på att börja skriva någonstans på riktigt, då inte på min blogg. för här vill jag verkligen inte lägga ut mitt liv helt sådär. det finns saker man inte vill skriva offentligt. saker man bara vill skriva för att skriva av sig, och jag är iallafall inte den personen som känner mig bekväm med att skriva det i bloggen. Alla de som skriver på sin blogg på heltid, gör de så? eller har de också gränser för vad de skriver ut? vad tror ni och vad anser ni själva om vad man kan och inte kan skriva i sin blogg?
ikväll blir det nog att titta på efterlyst.
nu orkar jag inte skriva mer här .
hejs
